Mac eller PC? Mattias och Morgan beslutade sig för att göra upp en gång för alla.

Blombevattnarens bekännelser – ett vittnesmål

Bert-Bruno, Berit-Bruno med familj är på semester. Jag, Gert-Uno, sköter om underhållet av deras blommor och blader. Läget är som följer:

Efter den första bevattningen konstaterades basilikan på balkongen inte må toppen. Den var torr och hängig och fick därför en extra stor dos H2O. Nu mår den utmärkt. Alla blommor (utom de där som är planterade i löjligt små krukor) mår prima.

Jag kommer inom kort att överlämna bevattningsstafettpinnen till en av våra vänner; en man som numera går under den minst sagt märkliga benämningen "ThroatWobblaMangroove" eller "ThroatWobblaMonrovia" eller nåt. Jag vill bara klart och tydligt meddela, nu när ansvaret för plantornas väl och ve förflyttas, att samtliga av makarna BB:s blommor alltså är i toppskick. Klargörandet framförs av en mycket enkel anledning – jag vill under inga som helst omständigheter höra något tjafs om vem som dödat fam. BB:s växter. Om den ponerade situationen skulle visa sig uppstå, vill jag i så fall klarlägga skuldfrågan redan här och nu. För att bevisa min förestående oskuld bifogas därför några bilder som visar blomstatus 2006-06-28 om aftonen:

Till min käre vän och bevattningskollega "ThroatWobblaMippMupp" bifogar jag även ett par bilder som visar redskap jag haft mycket nytta av vid genomförandet av mitt värv. Jag vill även passa på att önska honom ett lycka till och framföra en förhoppning om att bäste man må vinna...

Efter den sista anställningsintervjun. De var nu bara fyra kvar. I väntan på besked om vem som fått jobbet jämförde de solbrännor...

Bättre förr?

Ett tacksamt ämne är ju om det som bekant var bättre förr! Tänkte här komma med en liten twist på det temat.

För några månader sedan besökte jag mitt föräldrahem vilket fortfarande inrymmer föräldrar (mina dessutom) vilket gör att mina gamla pojkthingies ligger förpackade i banankartonger i källarförrådet. Nu har de, föräldrarna alltså, fått för sig att rensa ut och börjar ställa krav på att jag, Bert-Bruno, ska ta hand om dessa saker jag inte vill slänga men som jag samtidigt inte vill förvara i egna utrymmen. Taskigt alltså.

Änyzoohaow, fick jag börja plocka bland prylarna och hittade till min stora glädje mina gamla MAXX-album. För illiterata analfabeter kan jag berätta att MAXX var så tufft ett seriealbum kunde vara på 80-talet med serier som t.ex. Ranxerox, cyberroboten med stora muskler och ännu större sociala relationsproblem. Vad jag minns var det jävligt bra och spänt började jag bläddra bland sidorna. Följande textslinga besvarar titeln på detta inlägg...Bättre förr?

Årets man

Apgammal skåpmat, men ändå...

Full rulle på bloggen!

Nu händere grejer skaru veta, Nittiettan!

Ännu en sektion har lagts till till den evigt växande SKAEMT-familjen. Sektionen heter:

SKAEMT: The Video flick section!

Här lägger vi upp alla skitinsatanroliga filmklipp och andra som vi hittar och snor på nätet!

Var där eller var en fyrkant!

Bert-Bruno

PS/Denna sektion är inte heller den saktionerad av Gert-Uno så berätta inte nåt för den tjurgubben!/DS

Fisheryfish

Gammal men synnerligen rolig!

Denna post dedikeras till en kille vi alla känner väldigt väl och som tycker sånt här är det roligaste som finns. Ni som rör eller har rört sig i Bert-Brunos och Gert-Unos kretsar vet förmodligen mycket väl vem det är som åsyftas!

En helt vanlig dag med han som blev The Gorvernator

1977. Inför temafesten med killarna från gymmet. Dress code: Tantklädsel.

En dag i Kungsladugård!

Den dag som idag är, det vill säga söndagen den 4:e i innevarande månad som händelsevis är den sjätte på året, det vill säga juni, så begov sig familjen Bert-Bruno med anhang på äfventyr uti den stadsdel som kallas Majorna och där närmare bestämt till delen benämnd Kungsladugård och ännu närmare bestämt till den till ytan grandiosa och i andra hänseende högst mediokra inrättning som i folkmun kallas "bassängen". Nu vet ni närmare platsen för den fortsatta iaktagelsens fortskridande.

Whatever!

I den ännu ej vattenfyllda utan rent av på vatten (dock ej på skräp) tomma bassängen ägnade sig fyra ynglingar åt den ädla skateboardsporten medelst dess karakteristiska hopp och skutt vilka alla ha det gemensamt att de icke föra fordonet framåt i någon högre grad utan verkar tillsynes komma till sin rätt på punkten där de utföras vilket gör att man undra varför utövarna inte bara lägger plankan åt sidan och använder blott fötterna för ändamålet men det ter sig dock som ämne för ett annat inlägg utan här vill jag först och främst fokusera på själva de ungdomarna.

De var i allra högsta grad aktiva och engagerade i det de satt sig själva att göra och om än långhåriga och ryckiga gåvo de varandra förslag och kommentarer ämnade att förbättra kamratens hopp och skutt på ett mycket trivsamt och behagligt sätt varför jag först blev mycket glad ty även om jag inte tillhör skateboardfantasternas skara tyckte jag mig ändå se hur engagemanget skulle kunna ta andra former och att framtiden måhända ändå inte ter sig så dyster som man ibland kan få för sig när man ser den samlade framtidseliten sitta och smygröka på en busshållplats någonstans...sen blev de trötta och satte sig ner tillsammans på en bänk och då kände jag genast igen dem.

Målis!

Så här inför stundande fotbollshögtider kan det vara på sin plats att ägna denna fantastiska sport lite utrymme (på bekostnad av Gert-Uno som tycker lika mycket om fotboll som att sätta ner foten i ett jordgetingbo). Det kommer med all säkerhet mera på det här ämnet under juni och juli! Tänkte dock börja lite löst med en fullkomligt fantastisk bild som beskrivs med följande rader: ”Målvakten är fotbollens ensamme örn; en flygande särling, ett original som ofta går sin egen väg.”

Gamla Ullevi, Göteborg 1946. Foto: Kamerareportage

Bilden finns att beskåda i boken "Fotboll - en kärlekshistoria" av Kjell E. Eriksson